Korruptionens Ukraina

I Ukraina finns många moderna lagar som man importerat från väst efter självständigheten. Problemet är bara att ingen ser till att lagen efterföljs på riktigt, minst av alla lagens företrädare som polis och domstol.

Därför finns i Ukraina en ganska exakt prislapp på varje lagöverträdelse. Flera ukrainare resonerar att lagen kan man bryta tills man blir upptäckt och när man väl blir det köper man sig ur detta bryderi.

Trafikpolisen är ökänd för att överse med trafikförseelser enligt fastställd taxa. Betalar du slipper du prick i registret. Det finns ganska exakta taxor för allt från fortkörning till att du råkar köra på någon. Alla vet priserna, som följer den gängse inflationen. De ”äkta”, enligt trafikpolisen fastställda böterna, är cirka hälften, men det kräver protokoll och domstol.

Mutor till tjänstemän förekommer inom alla instanser, inte bara trafikpolisen. Du behöver ett arbetstillstånd, du behöver en juridisk adress att skriva sig på, det kostar si och så. Flera ukrainare menar sig leva ett enklare liv genom att bryta mot lagen än att följa den. Har han pengar i plånboken kan han fortsätta att köra t ex alkoholpåverkad när han vill. Han har ju ändå budgeterat för att betala för det då och då.

Det tragiska i det hela är att det gått så långt att det nästan är omöjligt att vara laglydig. För någon måste få betalt någonstans, annars spricker systemet! – Man kan inte göra framgångsrika affärer på ärligt vis i Ukraina, hör man folk ofta säga.

Det är omöjligt att hålla tempo med dem som mutar sig fram! Jag vet ett företag som importerar varor till Ukraina från EU. Eftersom de är ett västerländskt företag vill de göra allting lagligt. De märker varken om godset till lägre värden eller har ”sin kille” i tullen som tittar bort när deras lastbil kör förbi. Senast hade de vartenda papper i ordning vid gränsen, vilket i sig är en enorm bravad eftersom det näst intill är omöjligt att förstå sig på alla importdirektiv.

Normalt brukar det alltid finnas någon anledning att sätta ”böter” någonstans. Tulltjänstemännen rev sitt hår, det fanns inte ett enda kommatecken att anmärka på. Ingenting! Hurra, tänkte det västerländska företaget men så lätt gick det inte. När allt var klart och varorna införtullade och anlända till lagret fick man besök av en statlig ”anti-korruptions och mutnings-inspektören”. Han var utsänd på uppdrag att kontrollera att allt gått rätt till och det inte förekommit någon bestickning till myndigheterna under importen.

För att få lossa last behövdes hans stämpel och underskrift. Inspektören satte sig för att gå igenom alla papper men hittade heller ingenting. Klockan blev kvällen och han meddelade att han skulle gå hem och komma tillbaka imorgon för att leta vidare.

– Men du har ju inte hittat några fel, utropade importören. Vad är problemet? - Vet ni om att jag enligt lagen har rätt att fördröja avlastningen av era varor i sju dagar, sa ”anti-korruptions och mutnings-inspektören” och log elakt.

Då insåg importören att slaget var förlorat. Inga varor skulle någonsin lossas om inte någon fått något först. Inspektören fick de dollar han begärde och satte sin stämpel på alla dokument för att bekräfta att ingen korruption förekommit!