Fri rörlighet för varor
Varor ska få röra sig fritt inom EU utan att stoppas. Det är utgångspunkten. EU har gemensam lagstiftning för alla medlemsländer för att åstadkomma den fria rörligheten. Det fria flödet av varor betyder också att det inte finns några tullavgifter mellan EU-länderna, men EU har en gemensam tulltaxa mot länder utanför EU. Alla varor får inte fri rörlighet. EU-länderna har även en rätt att i vissa fall stoppa varor med hänsyn till skydd för miljö, hälsa och säkerhet. Till exempel är konstaterat farliga eller förbjudna varor inte "välkomna".

Fri rörlighet för tjänster
Den fria rörligheten för tjänster innebär en rätt för medborgare att tillhandahålla sina tjänster över nationsgränserna inom EU/EES. Exempel på tjänster är byggtjänster, finansiella tjänster, företagstjänster m.m. Denna frihet blir, liksom övriga friheter enligt EG-fördraget, i vissa fall inskränkt på grund av nationella regler. En sådan nationell regel måste dock vara förenlig med EG-rätten.

I Sverige är Kommerskollegium ombudsman för företag och enskilda som anser att deras frihet att tillhandahålla tjänster har hindrats på ett sätt som strider mot EG-rätten.

Fri rörlighet för kapital
EG-fördraget garanterar att kapital ska kunna röra sig fritt inom unionen. Mer konkret innebär detta att EU-medborgare och företag utan hinder ska kunna utföra betalningar eller överföra kapital för investering till andra medlemsstater. Den fria rörligheten för kapital är även en viktig förutsättning för att övriga friheter kan utnyttjas till fullo. Man skall dock ha i åtanke att EG-fördraget under vissa förutsättningar ger medlemsstaterna möjlighet att begränsa den fria rörligheten för att t.ex. utöva skattekontroll.

Fri rörlighet för personer
Den fria rörligheten för personer handlar om EU-medborgares rätt att resa till och stanna i ett annat EU-land för att arbeta, studera, söka jobb, starta egen verksamhet eller leva där som pensionär. Grundprincipen är att EU-medborgare ska ha rätt till samma förmåner som värdlandets medborgare. Det gäller till exempel anställning, lön, arbetsvillkor samt sociala och skattemässiga förmåner.

En medborgare i ett EU-land får alltså inte diskrimineras i andra EU-länder på grund av sin nationalitet. Avvecklandet av kontroller (passkontroller) vid gränserna har inte genomförts fullt ut ännu. Enligt det s.k. Schengenavtalet ska personkontrollerna avvecklas vid de inre gränserna och gränskontrollerna förstärkas mot länder utanför EU.


                                                                                Cecilia Helland