2009-10-14
I den globala finanskrisens spår är det uppenbart att behovet av kompetensutveckling är större än någonsin. Människor, varor, tjänster och kapital flyttas obehindrat mellan jordens alla hörn och allt går blixtrande fort.
Samtidigt är den globala byn att välkomna. Det är få saker som gynnar utveckling och välstånd så mycket som handel och öppenhet mellan länder. Vi lär oss också och vitaliserar våra samhällen genom impulser från andra kulturer och traditioner.
Problemen uppstår när vi inte tar till oss ny kunskap, investerar för lite för att kunna konkurrera med nya marknader och håller tillbaka människans kraft. 2000-talets vinnare blir de individer, företag och nationer som ständigt och omfattande investerar i sina produktionsfaktorer, särskilt humankapitalet.
Tänk på det lilla barnet som kommer hem och säger och gör saker som vi skrattar gott åt. Vi roas men samtidigt är detta helt centralt för barnets positiva utveckling. Det observerar sin omgivning och lär sig sedan nya ord och nya färdigheter. Intressant är också att barnet lär sig ständigt – varje sekund, varje minut, varje dag – och samma sak bör gälla när vi tar steget in i vuxenlivet och börjar yrkesarbeta. Dels förändras och vidareutvecklas saker konstant.
Jämför exempelvis en mobiltelefon idag kontra slutet på 1980-talet. Dels blir vi aldrig riktigt fullärda. Om vi bara kunde inse hur mycket vi inte vet att vi inte vet skulle säkerligen många få myror i huvudet och fundera över sin situation. ”Idag måste minst 10% av arbetstiden ägnas åt utbildning” säger industrimannen Carl Bennet och jag kan bara hålla med. Först och främst är det givetvis för att klara en internationell konkurrens, bibehålla lönsamhet, förstärka effektiva produktionsapparater, etc, men lärande och utbildning är också väldigt roligt och personligt utvecklande.
Jag minns arbetsgruppen från en stor revisionsbyrå som satt på en kurs i bokföring mitt i Sydamerikas djungel men ringde hem och bad sina kollegor riva upp flera projekt. De hade helt enkelt gjort fel och lärde sig nu hur man egentligen skulle göra.
Eller produktionschefen på ett bruk i Södermanland som genom lärdomar från en utbildning ordnade så att tjänstemän och kollektivanslutna började fika ihop och tjänade 600 000 kronor genom bättre trivsel, nya idéer och smidigare flöden. Det är mycket man inte vet att man inte vet.
I dessa ekonomiska istider samlas politiker, företagsledare, fackföreningsledare och forskare för att hitta lösningar och mycket handlar om tekniska justeringar i skatte- och socialförsäkringssystem. Jag tror dock att det bästa vi kan göra är att börja ta tillvara människors kreativitet och drömmar genom att stärka upp ledarskapet och storsatsa på olika former av lärande.
En stor undersökning från Boston Consulting Group om HR-arbetet inom EU:s medlemsländer visar att 70% av företagen knappt, om alls, på allvar börjat arbetet med det som i framtiden är avgörande för framgång – talangutveckling, hantera kulturskillnader, etc.
Jag frågade en coach om hans tro på Sveriges framtid i världen och han svarade: ”Vi är duktiga. Och många länder runt oss är duktiga. Men skulle vi bara satsa lite mer på individen skulle vi kunna få ett försprång som många skulle ha svårt att matcha.”