2009-04-22
Har du hört om något ledigt jobb någonstans? Min arbetsgivare har meddelat att vi kommer att gå i konkurs om fyra-fem veckor.
Det är Anja som ringer. Hennes vanligtvis så glada och entusiastiska röst har nu en matt klang. För ett halvår sedan såg framtiden så ljus ut att en del ”häftiga” ukrainare bar solglasögon inomhus. Det fanns inga gränser för hur mycket pengar man tänkte sig tjäna. Nu stänger företag efter företag, kontakten dras ur, flyttlasset går.
Ukrainska arbetsgivare sänker lönerna eller skickar de anställda på obetald semester mot deras vilja. På så sätt hoppas man att de ska säga upp sig själva. Utländska etableringar ställer in sina nysatsningar, vissa lämnar landet helt.
För Anja, som tillhört Ukrainas växande medelklass, kommer situationen som en kalldusch. Hon och hennes jämlikar har de senaste fem åren varit vana vid regelbundna befordringar och löneökningar, ständiga påringningar från rekryterare om nya jobb, utökade förmåner med mera. Anja tillhör den grupp av personer som alla velat anställa – välutbildade, energiska och med bra engelska. Hon har tillhört de ukrainare som faktiskt börjat våga tro på sig själva och framtiden efter landets alla kriser.
Ingen vet hur stor medelklassen i Ukraina är och hur man ska räkna den. Medelklass utanför Kiev kan vara de som tjänar mellan 400-1 000 dollar i månaden medan priserna i Kiev betyder att medelklassen snarare de som tjänare mellan 1 000-4 000 i månaden. Men i vilket fall som helst har denna grupp ökat och betytt mycket för Ukrainas utveckling de senaste åren, framförallt inom tjänstesektorn.
I höstas började man känna av avmattningen i Ukraina. Då drabbades främst okvalificerad arbetskraft och överflödig kontorspersonal. Nu slår nedskärningarna även till mot personer med specialistkompetens eftersom företagen faktiskt börjar gå i konkurs. Detta scenario har varit omöjligt att föreställa sig när den ekonomiska utvecklingskurvan pekat så stabilt uppåt så länge.
Många unga människor utan besparingar har belånat sig upp över öronen på lägenheter och bilar. Julia och Andrej, ett ungt framgångsrikt par som bägge jobbar inom marknadsföring, hyrde lägenhet i andra hand i många år. Men hyrorna ökade, ett tag med nästan tio procent i månaden, så till slut kände de sig tvungna att köpa något eget. Tyvärr gjorde de sitt livs affär, 100 000 dollar för en orenoverad etta på 40 kvadrat i en förort, just när priserna stod som högst i april 2008. Jag minns hur Andrey på inflyttningsfesten stolt deklarerade: Värdet på den här lyan är snart det dubbla. Det är bra för om ett år bor vi inte här längre, då har vi skaffat något större!
April 2009. Andrey har skickats på obetald semester på obestämd framtid och Julia fått lönesänkning. Hela Julias lön går till att täcka lånet. Större lägenhet och planer på barn får skrinläggas på obestämd framtid. Andrey är deprimerad och vill inte gå ut. Hans självkänsla är knäckt och han vill knappt umgås med kompisgänget.
Totalt beräknas den totala officiella arbetslöshetssiffran ligga på 15 procent. Dold arbetslöshet kan dock betyda att den egentligen är det dubbla. Inom vissa industrityngda regioner kan arbetslösheten vara upp till trettio procent. Officiellt har Ukraina i dagsläget en halv miljon högskoleutbildade officiellt arbetslösa.
Enligt en ny undersökning planerar en tredjedel av alla företag att skära i antalet anställda inom den närmaste månaden. Enligt samma undersökning är det nu tiodubbelt så många sökande på varje annonserat jobb i press och på internet.
Jag minns hur Ukraina var i mitten av 90- talet. Man åt ett mål om dagen och på tvättsträcken hängde ut- och invända plastpåsar på tork. Alla familjer hade bostaden fullstaplad med konservburkar. Jag minns hur det stod inlagda tomater och gurkor i glasburkar bakom soffa, tv och till och med under sängen. Under diskbänken gömdes morötter, lök och potatis. Ibland hade man råd att köpa lite bananer och det var höjden av lyx.
Självklart har det varit underbart för många ukrainare att kunna slippa det eviga konserverandet. De bävar för att de måste tillbaka dit.
– Alla tar med matlåda till jobbet nu, säger Anja vars arbetsgivare fastighetsbolaget har varslat om konkurs. De flesta kollegor har sålt bilen för att ta tunnelbanan till jobbet. Många pratar om att skaffa kolonilott. Det är ju bara att glömma att äta ute som vi gjorde flera gånger i veckan tidigare. Jag funderar på att starta eget, fortsätter Anjan. Kanske börja sälja leksaker eller underkläder från Kina? Billigt är bra!