Även om Kina svarar för den mest dramatiska minskningen, ser vi en liknande nedåtgående trend i övriga Asien, men även i Afrika och Latinamerika. Det som har hänt under det senaste decenniet är att den globala tillväxttakten har accelererat på ett signifikant sätt. Och i stort sett hela denna acceleration kan förklaras av en nästintill fördubbling av tillväxttakten i den fattigare delen av världen, samtidigt som i-ländernas tillväxt har varit i stort sett oförändrad.
Detta kan i sin tur förklaras av en förändringsvåg som har svept över stora delar av den fattigare världen, där allt fler länder har liberaliserat sina ekonomier inhemskt samtidigt som de har öppnat upp sig för omvärlden vad gäller handel och investeringar. Resultatet har varit en kraftig ökning av handeln mellan världens länder och en gigantisk ökning av kapitalöverföringar mellan länder.
Då lönerna nu stiger snabbt i många nyrika utvecklingsländer ser vi två intressanta trender. För det första börjar många företag i de nyrika utvecklingsländerna söka efter nya områden och länder där arbetskraftskostnaderna fortfarande är relativt låga. Och för det andra ser vi en växande institutionell konkurrens, där politiker i många utvecklingsländer lägger stor energi på att förbättra förutsättningarna för företagande, sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Sammanfattningsvis innebär dessa trender att vi under det kommande decenniet med stor sannolikhet kommer att få se en fortsatt sjunkande global fattigdom.
Vi som har förmånen att leva i den rikare delen av världen bör bejaka denna utveckling. Det kan vi bland annat göra genom att ställa krav på våra politiker att inte diskriminera fattiga länder i handelsavtal fyllda med så kallade sociala och ekologiska klausuler. Vi kan också göra det genom att konsumera produkter från fattiga länder. Vår konsumtion gynnar deras produktion – och en växande produktion har historiskt resulterat i ökad sysselsättning och stigande löner, vilket i sin tur resulterar i minskad fattigdom.