NEDGÅNGEN I VÄRLDSEKONOMIN som fortsätter att sprida sig är en
kombination av 1970-talets inflationskris och skuldkrisen som bredde ut sig i början på 1990-talet i Sverige menar Urban Bäckström.
- Vad vi nu ser är både ett snabbt ökande inflationstryck från livsmedels- och råvarusidan och en alarmerande hög skuldsättning inom privat sektor i framför allt USA men även i en hel del andra länder. Krediter har tillåtits växa i en oacceptabel omfattning och varken regeringar eller centralbanker har slagit till bromsarna i tid, konstaterar han.
PÅ FASTIGHETER OCH ANDRA kapitaltillgångar där priser stigit kraftigt under de senaste åren menar Urban Bäckström att det är oundvikligt att priserna inte sjunker. Två andra viktiga oundvikliga anpassningar som måste komma till stånd på grund av den globala ekonomins utveckling är att skulder som inte kan betalas skrivs av samt att där hushållandets sparande sjunkit alltför lågt ökar i omfattning.
NÄR DET GÄLLER DEN ekonomiska politiken i Sverige anser Urban Bäckström att det framför allt är fyra viktiga områden som måste ses över.
- Penningpolitiken måste kunna dämpa en kraftig kreditexpansion även om inflationen är låg och ska hållas stram, annars riskerar det att bli ännu högre räntor i framtiden, arbetsmarknaden måste bli mer flexibel med färre och enklare regler samt lägre skatter för att underlätta för svenska företagare i ett hårdare internationellt klimat, den svenska regeringen och riksdagen behöver snarast se till att det tas fram ett tydligare regelverk när det gäller hantering av banker i kris och i framtiden måste en alltför snabb kreditexpansion, som är orsaken till världsekonomins problem idag, motverkas av den ekonomiska politiken.
FÖR ATT FINANSIELLA PROBLEM framöver ska kunna motverkas innan de hunnit växa och bli allvarliga, måste ett nära samarbete mellan Finansinspektionen och Riksbanken inledas och Urban Bäckström är inte främmande för en sammanslagning mellan de två parterna.
- Riksbanken är i slutändan den myndighet som tvingas hantera allvarliga likviditetsproblem och då är det också rimligt att de på ett tydligare sätt kan vara med och motverka uppkomsten av sådana finansiella överdrifter också med andra medel än penningpolitiken.
Emelie Ring