Baltikumveteranens
berättelser del 4

I DE FLESTA östeuropeiska länder, och i synnerhet de baltiska, skiljer sig arbetsmarknaden ganska mycket åt från den vi är van vid i Skandinavien och Sverige. Återigen har det att göra med vår stabilitet och långsiktighet kontra det ganska fragmenterade och nyuppsprungna näringslivet i Östeuropa. Kortfattat är både företag och anställda mer benägna på att ”byta” och är även snabbare i beslutsprocessen kring detta än i Sverige, särskilt när det gäller ledande positioner. Men kom ihåg att i denna något stridare ström än vi skandinaver är vana vid, så kan du vaska fram guld! Nedan har jag försökt spalta upp arbetsmarknaden i en jämförelse:

SLUTSATSEN ÄR ATT som ny VD i ett företag i Östeuropa skall du lägga tid på nyckelpersonalurval själv eller vända dig till proffsiga rekryterare, för det är inte säkert att dina närmsta medarbetare/partners i Östeuropa väljer anställda efter optimala kriterier eller förstår dessa kriterier när du sätter upp dem. Se åtminstone till att utsätta de kandidater som din lokale partner i Östeuropa/Baltikum föreslår för hälsosam rekryteringskonkurrrens. Ett nybörjarmisstag för västföretagare i öst är att de försöker rekrytera någon som skall ha likadan erfarenhet och kompetens som de förväntar sig i till exempel Sverige, men att få denne till lokalt vrakpris! Dessa tider är förbi, man kan ibland få betala mer i Östeuropa än för en motsvarande i Sverige. Mellannivåchefer och verkstadspersonal samt affärspersonal kan dock fås billigare än i Sverige. I alla fall än så länge....

JAG MÅSTE PASSA på att be alla som vill etablera verksamhet i Östeuropa/Baltikum att uppmärksamma de goda entreprenörer och välutbildade människor som finns där. Du kan göra det bästa personalfyndet i hela ditt professionella liv där och hitta mycket mångsidiga och begåvade människor att knyta till organisationen och kontaktnätet. Tusenkonstnärer samt fixartyper är en utpräglad profil där, och stannar du tillräckligt länge i dessa marknader blir du mer av en sådan själv. Under åren där har jag haft förmånen att få ha kolleger som är högre utbildade än jag själv (civilekonom), bland annat docenter, professorer, före detta mästare i Sportgrenar och mycket mera. Men nu är dessa människor dyrare att få anställa.

Ngt om Bankväsendet och kreditgivning

Här är det svårt att dela upp i typiska svenska och östeuropeiska företeelser. Därför skriver jag i stället en beskrivning rätt upp och ned:

SVENSKA BANKER är bland de effektivaste i världen med flest transaktioner och tjänster per anställd. Handelsbanken har till exempel innehaft världsrekord i den disciplinen förut. Detta kan inte sägas om de östeuropeiska bankerna, men de är ganska lönsamma. Just nu införs en massa finanstjänster som tidigare ej varit tillgängliga. Välj bank efter rykte och inriktning och ägare i öst. En del banker är skapade för att serva några enstaka stora kunder som även äger dem! Tjänster till småsparare och småföretagare har inte varit på modet, men börjar komma nu. Just nu är bankerna väldigt upptagna med hypoteksboomen i exempelvis Baltikum och andra östländer. Folk har börjat ta lån på sina lägenheter och hus vilket lett till en enorm rush. Skillnaderna mot det svenska bankväsendet:

• Servicen i termer av personaltillgång är bra.
• Servicen i termer av kunnig personal är dock mindre bra.
• Många tjänster är dyrare i öst. Avgifterna är högre både för stora och mindre tjänster.
• Kreditlinjer, eller så kallade Overdraft, kostar dubbelt så mycket i procent i Baltikum som Sverige.
• Checkar har aldrig använts och kommer aldrig i bruk i öst, eftersom det uppfattas som omodernt.
• Internetbanking är utvecklat. Direktöverföringar som i Sverige tar flera dagar ibland, kan gå snabbare här. Det vill säga annan lagstiftning om transaktioner.
• Att serva internationell handel med så kallad bankgarantitjänster är mer outvecklat. Man måste precisera exakt vad som behövs och vad man är i behov av.
• Bankgarantitjänster kostar mer i öst och löses kanske bättre med försäkringar ibland. De fryser den summa som garanteras, vilket blir väldigt klumpigt.
• Ibland känner de inte till svenska filialers moderbolag som är enorma och börsnoterade. De bara utgår från vad dotterbolaget har för balansräkning när de bedömer en kreditrisk.
• Att låna är fortfarande dyrare i lokala östvalutor än i t.ex. Euro.
• De kollar legitimationer tre gånger mer än i Sverige, dvs. om man har exakt den legitimationen med sig som man registrerade kontot med. 

 JAG SKULLE NÄSTAN rekommendera att söka upp en svensk/skandinavisk bank i samband med etablering av verksamhet i Östeuropa som är kopplad till Skandinavien. Det blir inte mycket bättre än jag beskrivit ovan, men risken för allt för stora överraskningar är minimal.

JAG BÖRJADE DEL 1 av dessa krönikor med att var lite sentimentalt tillbakablickande för att ge perspektiv på hur snabb utvecklingen varit i Baltikum de åren jag tillbringat här. Nu vill jag passa på att be läsarna även tänka framåt. Kan en baltisk partner till ditt företag bli den du går hand i hand med in på den ryska marknaden? Hur skall du komma åt oljepengarna i Ryssland? Det finns många svenskar som gjort sig besväret att ta sig ända till Mellanöstern för att ta del av oljekapitalstinna marknader. Baltikum, Ryssland och Ukraina är närmare än du tror. Matcha ditt företags styrkor med baltiska tillväxtföretag som agerar på näraliggande tillväxtmarknader, det är mitt råd.

DESSA KRÖNIKOR skrev jag på kvällarna i min hyrda lägenhet i Riga, en General-Majors gamla privilegievåning i Riga som hyrs ut till mig av hans änka. Jag kan således inte låta bli att bli sentimental igen. Håret reser sig på en del äldre taxichaufförer när jag anger adressen, för Generalen var på Sovjettiden chef för Milisen i hela Sovjetrepubliken Lettland. Han lär, enligt dem som var med på den tiden det begav sig, ha ogillat att låsa in folk och vantrivdes med jobbet som inrikesminister. När han var på ”bra humör” brukande ha sjunga areor från balkongen. Rummen har, trots att allt är i original ”the best of the Soviet Union”, en bra aura och våningen har givit mig god skrivinspiration och en daglig kontrast till den snabba resan Baltikum och Lettland gör in i framtiden.

Denna krönika är tillägnad alla Baltikum- och Östeuropaentusiaster i Sverige och utomlands.

Jacob Lalander, civilekonom med 14 år i Baltikum och Östeuropa och driver en konsultfirma för inköp och kontaktmäkleri i båda riktningarna Skandinavien/Baltikum/Östeuropa för byggbranschen och andra industriföretag. Förutom engelska talar Jacob även flytande lettiska och hyfsad ryska.

Del 2, 3 liksom denna del 4, är hämtad ur föreläsningar jag hållit på EC-Utbildning i Stockholm, kursen för Logistik och Handel med Östeuropa, våren 2007.