MIN EGEN SLUTSATS är att Indien gjort betydligt fler ekonomiska framsteg sedan den senaste tunga ekonomiska krisen i början av 1990-talet än yngre Indienskeptiker gör gällande. Det gäller att känna till både dagsläge och trend.
VISST, DET FÖRSTA Indienbesöket leder till många frågetecken – speciellt om man dessförinnan hunnit besöka Peking och Shanghai. Kina är ett mycket mer organiserat samhälle än Indien.
Det börjar redan vid ankomsten till flygplatsen i Delhi och taxiresan till hotellet – mestadels ett litet kaos. Blir det sedan en bilresa till en annan stad, märks flaskhalsarna i infrastrukturen genast tydligt.
LEDER EN SÅDAN BILRESA till ett Indiens av bättre universitet, blir bilden snart en annan. Man möter välutbildade forskare med egna uppfattningar och rik individuell mångfald. Ännu intressantare blir det när man iakttar att dessa duktiga akademiker i de flesta sammanhang tänker i liknande (vetenskapliga) banor som man gör i USA och Europa. Den individuella och intellektuella flexibiliteten ter sig avsevärt större än i Mittens rike. Tittar man även något närmare på fakultetsförteckningar vid de större amerikanska universiteten, så vimlar det nästan av kända eller rent av världsberömda indiska namn, även inom ”economics”, ”management” och ”finance” (till exempel Sen, Baghwati, Banerjee, Dixit, Srinvasan m fl).
HÄR HAR VI EN AV Indiens framtida komparativa fördelar jämfört med Kina. Men det finns fler sådana. Bland annat att demokratin redan är välgrundad och att ”the rule of law” är på plats (även om tillämpningen kan ta sin tid). Finansmarknaderna icke att förglömma; dessa är avsevärt mer moderna än i Kina och samtidigt mer transparenta och bättre kontrollerade. På 25 års sikt har Indien klart gynnsammare demografiska förutsättningar än det stora grannlandet.
MED DE GYNNSAMMARE demografiska förutsättningarna kommer vi dock samtidigt till de stora framtida utmaningarna. Indienexperter som professor Bardhan vid Berkeley i San Francisco brukar säga att Indiens demografiska fördelar ännu så länge är av teoretisk natur, eftersom humankapital-bildningen i Indien alltjämt kännetecknas av en helt otillräcklig bredd (analfabetismen i Indien närmare 40 % – dock avtagande bland de yngre; i Kina cirka 10 %).
FÖR ATT INDIEN verkligen skall kunna växa med 8-10 % under de närmaste 20-25 åren, behöver landet bland annat åstadkomma:
- en betydligt högre genomsnittlig utbildningsnivå (extremt viktigt)
- många avregleringar
- avgörande infrastrukturella förbättringar (vägar, järnvägar, hamnar)
- bättre hälso- och sjukvård
- klart mindre byråkrati och korruption
INDIEN HAR – som sagt – demokratin redan på plats. Även om den indiska demokratin har sina särdrag, är detta en betydelsefull långsiktig fördel jämfört med Kina. Den indiska demokratin präglas mestadels av mycket långsamma politiska beslutsprocesser, speciellt avseende överföringen av centralt fattade beslut på delstatsnivå. Med detta i åtanke, bör man nog utgå ifrån att den indiska reformprocessen kommer att gå relativt långsamt även fortsättningsvis (med risk för temporära bakslag). Dock har Indien helt klart blivit en del av den globala ekonomin.
BEARBETNINGEN OCH bekämpningen av dagens svaga punkter i det indiska systemet skulle kunna skapa en påtaglig potential för bättre strukturer i Indiens ekonomi, vilket kan understrykas med ett positivt exempel från mikrovärlden. Enligt Silfs och Swedbanks nyligen publicerade skrift ”Inköparnas Omvärld”6) rankas Indien redan som nummer två bland de mest expansiva framtida inköpsländerna (efter Kina) hos svenska inköpare.
MIN EGEN GISSNING är att Kina och Indien om 25 år inte kommer att ligga alltför långt ifrån varandra i kampen om positionen som världens största ekonomi (i PPP-termer).
Hubert Fromlet
Chefekonom
Ekonomiska sekretariatet på Swedbank
Från Discussion Paper Nr 21
”25 år tillbaka och 25 år framåt – världens och svensk ekonomi i ett personligt perspektiv”