Att etablera företag i Baltikum/Östeuropa kontra Sverige/Skandinavien, sett i fråga om myndighetskontakter och byråkrati:
Skandinavien/ Sverige |
Baltikum/ Östeuropa |
– Samlad ansökan till få myndigheter |
– Spridd ansökan till flera olika myndigheter |
– Ovanligt med särskilda branschtillstånd, licenser |
– Vanligt med särskilda branschtillstånd som måste sökas |
– Minimiinvesteringen för AB ganska högt |
– Minimiinvesteringen för AB ganska lågt |
– VD ansvarar för bokföringen följer lagen |
– Bokhållare svarar för det, personligen |
– Bokhållare/kamrer en andrahandsfråga |
– Bokhållare kamrer nästan första frågan |
– Spelar ingen roll vilket skattekontor man tillhör |
– Spelar roll vilket skattekontor man tillhör, en del besvärligare att ha att göra med än andra |
– Inget notarius publicus besök |
– Flera notarius publicus besök, registreringar |
Tidsmässigt är det ingen större skillnad i hur snabbt man kan få ett bolag registrerat i Östeuropa jämfört med i Skandinavien. I båda fallen tar det någon månad eller två att etablera ett fungerande aktiebolag, men med en något större krav på pappersexercis i Öst.
Löpande kontakter med myndigheter:
Skandinavien/ Sverige |
Baltikum/ Östeuropa |
– Det mest kan göras per hemsidor, telefon och postledes |
– Det krävs närvaro och stämplar på papper (förnyelse på gång) |
– Användning av stämpel och fullmakter samt bevittnade papper liten |
– Tvärtom i Östeuropa |
– Skattemyndigheterna förstående vid mindre fel |
– Osmidiga skattemyndigheter |
– Moms och annan skatteåterbäring fungerar hyfsat |
– Får slåss för att få igen överbetalda skatter eller skriva av mot framtida skatter |
– Risken för skatterevision liten |
– Risken för skatterevision större |
– Risken för oschyst skatterevision liten |
– Risken för oschyst skatterevision större. (Bötesjakt) |
– Sällan petiga myndigheter |
– Alltid petiga myndigheter |
Nyckeln till en i formalia lyckad företagsetablering i Östeuropa är nog en bra kamrer/bokhållare med kontakter och vana, och att välja ett hyfsat skattekontor. I Sverige är dessa överväganden inte så viktiga för ett företags utveckling. Rent juridiskt utgår lagstiftningen i flera länder i Östeuropa från att alla företagare är skattesmitare och har svart omsättning. De allra minsta utgifterna måste i en del baltiska och östeuropeiska länder medföra kvitton med fullständig information om företagets registreringsnummer adress med mera. I många köp- och säljsituationer får man inte fakturera någon utan ett giltigt avtal översatt till hemlandets språk, och om man över- eller underfakturerar på grund av reklamation eller tilläggsbeställning, så blir det misstanke om svarta pengar om ingen skriftlig förklaring finns med till exempel formella kreditfakturor. Dessvärre är skattemyndigheter ibland inte att lita på i de flesta östeuropeiska länder. (Jag menar en liten del av deras personal och viss förekomst av korruption. Man kan till exempel aldrig veta i vilket syfte de är ute och reviderar ett företag.)
Norska och franska skattemyndigheter, till exempel, kan också vara överaktiva och petiga, men sällan korrupta. Jag har på nära håll sett hur köpta skatteräder genomförts mot helt ärliga företag i Riga. Det kan gå till så här: en konkurrent ”tipsar” om ett visst företags misstänkta svarta affärer och skattemyndigheterna/finanspolisen gör därefter en räd och håller på bokföringsmaterialet en längre tid och skapar oreda. Om man skickar en advokat på dem ger de sedan oftast upp fallet efter en längre tid. Detta hör dock INTE till vanligheten i Lettland eller övriga Baltikum numera.
På det hela taget är jag i stort sett hittills nöjd med hur myndigheterna har behandlat mitt företag i Lettland. Dock inte med skattemyndigheten som begär in till exempel preliminär vinstskatt grundad på förra årets vinst även om man anför helt logiska skäl till ändrad vinstnivå i innevarande år. Om man accepterar fullständig skatterevision (med risk för oschyst bötesjakt) kan man dock sedan få nedsättning av denna preliminära vinstskatteinbetalning.
Som privatperson har jag blivit helt korrekt beskattad och bemött av skattemyndigheterna i Lettland. Häromsistens fick jag ett leende och hjälp till korrigering av ett mindre fel av en inkomstdeklaration jag lämnade in.
Som god kompensation för den något större baltiska byråkratin är att skattenivåerna inte är så höga i Baltikum/Östeuropa och att de generellt är lägre än skandinaviska länders nivåer på alla typer av skatter. I vissa länder är de sociala skatterna dock lika höga som i Sverige, som exempelvis arbetsgivaravgiften. När vi talar om skatter och myndigheter är det lite svårt att generalisera mellan flera länder, man får helt enkelt detaljstudera sin egen situation och göra det bästa av den. Baltikum, liksom hela EU, har ju vissa variationer...
Till er, kära Baltikumvetgiriga läsare, kan jag meddela att jag inom kort återkommer med del 4 på denna krönika. Den kommer att innehålla jämförelser mellan Skandinavien och Baltikum inom områdena arbetsmarknad, anställningar samt banktjänster.
Denna krönika är tillägnad alla Baltikum- och Östeuropaentusiaster i Sverige och utomlands.
Del 1 av "Baltikumveteranens berättelser"
Del 2 av "Baltikumveteranens berättelser"
Jacob Lalander är civilekonom med 14 år i Baltikum och Östeuropa och driver en konsultfirma för inköp och kontaktmäkleri i båda riktningarna Skandinavien/Baltikum/Östeuropa för byggbranschen och andra industriföretag. Förutom engelska talar Jacob även flytande lettiska och hyfsad ryska.
I del 2, liksom denna del 3 samt kommande del 4, är hämtad ur föreläsningar jag hållit på EC-Utbildning i Stockholm, kursen för Logistik och Handel med Östeuropa, våren 2007.