I del 1 av min krönika gjorde jag en del sentimentala återblickar på mina första år i ett något äventyrligt Baltikum, jämförde situationen med dagens dynamiska och snabbt framåtskridande Baltikum och visade på chanser och orsaker för företag att själva undersöka läget och ta kontakter här. Nu i del 2 vill jag dela med mig av ett axplock av de erfarenheter jag gjort inom området affärskultur och peka på skillnader och likheter i affärskultur gällande arbetssätt mellan Skandinavien/Sverige och Baltikum/Östeuropa.
Arbetssätt och företagskultur:
Skandinavien/Sverige
Baltikum/Östeuropa
– Gamla företag, traditioner –Nya företag, provar sig fram
– Stora företag, stabila, – Små & medelstora ftg,
mogna marknader volatila marknader, växande
– Budgetprocessen och – Mera direktstyrning av che-
planerade möten som fer, möten efter behov, bud-
styrmedel get mera underordnad och
flexibel
– Målinriktad styrning, – Chefsstyrning i flera situ-långsiktig ationer, kortare sikt
–Mindre byråkrati, platt org. – Byråkratiskt arbetssätt &
hierarktiskt.
– Genomarbetad personal- – Ganska eftersatt person-
politik alpolitik, osystematisk
Lagarna är inte så olika i affärslivet mellan länderna, men i Östeuropa är bokföringslagarna och de juridiska formaliteterna mycket mer framträdande än i Sverige, där oftast operativa ting och affärsplaner diskuteras snarare än juridiska frågor. Avtal och skrivna löften är det enda som tas hänsyn till, medan handslag och muntlig offert eller bud gäller i Skandinavien. Information sprids snabbare och effektivare och till rätt nivå i företagen i Sverige, medan östföretag är mera avdelningsinriktade än projektinriktade. Kvinnor har inte någon sämre eller bättre ställning på östföretagen än i Sverige. Lite grabbiga skämt kan dock oftare förekomma, som säkert skulle anses opassande på en svensk arbetsplats. Å andra sidan kan en mer stödjande och chevaleresk stil leda till att manliga kolleger hjälper kvinnliga kolleger ibland bättre än i Sverige. Andelen chefer med nedsättande attityd till kvinnor torde dock vara större i öst än i väst. Detta är dock en generationsfråga och lagarna håller på att förbättras.
En annan skillnad är korruption som fortfarande förekommer i öst, men knappast i Skandinavien. Detta har dock inte så stor betydelse för företagskulturer och affärsetik, utan risken framträder oftast endast i samband med myndighetskontakter.
Så kallade kreditregister och betalningsanmärkningar kan sökas i olika databaser och annat, så risken för att råka i lag med skojare minskar alltmer i öst och börjar konvergera mot samma risk som föreligger i till exempel Sverige. Den är ändock lite högre fortfarande. Innan mobiltelefonerna var helt utbredda (internet och e-post är nämligen inte så vanligt) var Baltikum ett paradis för svenska så kallade ”Hästhandlare” som hade sådana skojarfasoner att man inte trodde det var sant förrän man väl förstod vad de gjorde. Men tiden och IT har kommit ikapp dem, och nu har de försvunnit härifrån. Ofta var det övre medelålders herrar som hade ett helt liv bakom sig av lurendrejeri, konkurser, mytomani i Skandinavien. Tillslut slog deras arbetsmetoder tillbaka på dem själva. De jag råkade på i vimlet ibland var geniala och hade välsmort munläder, något av den värsta bondfångarsvada jag någonsin hört faktiskt.
Eftersom man är mer riskbenägen och snabbt tar chanser om något intressant uppstår, byter folk jobb oftare och snabbare i öst än i Sverige.
Skillnaden när det kommer till prisförhandlingar är att svenskar bygger upp ett pris från kostnadsunderlag och ger ett långsiktigt pris som kan hållas, medan östföretag provar sig fram med olika priser, mer byggda på vad de tror de kan få ut. Detta är vanligaste orsaken till att offerter från öst faller bort i urvalsprocessen i Sverige redan i ett tidigt stadium.
Ett typiskt affärsmöte mellan svenska och östliga affärspartners, kan gå till ungefär så här: svenskarna betonar tekniska frågor och leveranstider, medan östföretaget tar upp betalningstider, möjligheten till snabbare betalning eller förskott på grund av brist på rörelsekapital i mindre östföretag när de får stora beställningar från exempelvis Sverige.
Finansiella tjänster är sämre och dyrare i öst, särskilt när det gäller bankgarantier som är bas för förtroende mellan nya affärsparter som inte känner varandra än.
Personligen tror jag att ett litet svenskt företag har mer gemensamt med små företag i öst än med till exempel stora svenska börsbolag, inom alla områden som personalpolitik, affärskultur, styrsätt med mera. De stora bolagen däremot, skiljer sig väsentligt åt mellan länderna och jag hänvisar till vad jag räknat upp för skillnader ovan.
Som slutkläm på denna krönikedel vill jag avrunda med följande tankegång. Om en person från öst ges samma spelregler, affärskultur och marknadsförutsättningar som till exempel en person från Sverige, så tror jag att de med tiden agerar på samma sätt som vi är vana vid. Hur en svensk reagerar och jobbar i öst, givet deras förhållanden, är däremot svårare att förutsäga, men det är inte ett negativt konstaterande, utan tvärtom. Svenskar kan av Baltikums mångfaldiga utmaningar sporras till veritabla stordåd.
Alla kanske inte håller med om allt jag skrivit ovan, men i mitt fall är det självupplevt och jag står för det jag förmedlat i denna text. Den snabba förändringen medför, nota bene, att dessa erfarenheter är färskvara. De åldras snabbt.
Denna krönika är tillägnad alla Baltikum- och Östeuropaentusiaster i Sverige och utomlands.
Del 1 av "Baltikumveteranens berättelser" >>
Jacob Lalander
är civilekonom med 14 år i Baltikum och Östeuropa och driver en konsultfirma för inköp och kontaktmäkleri i båda riktningarna Skandinavien/Baltikum/Östeuropa för byggbranschen och andra industriföretag. Förutom engelska talar Jacob flytande lettiska och hyfsad ryska. En stor del av materialet och informationen i krönikan är hämtad från föreläsningar som Jacob Lalander hållit på EC-Utbildningen i Stockholm, kursen för Logistik och Handel med Östeuropa, våren 2007.